Kliver av tåget en sommarkväll i Kalmar. Det är härligt ljummet. Inte för kallt, inte för varmt. Sådär HÄRLIGT lagom ni vet. Jag har åkt tåg, lyssnat på en rolig podcast och i lurarna spelas electric light orchestra och låten mr blue sky. Jag går från Kalmar station och ska vänta här i 45 min på en god vän. Är kaffesugen så letar mig till närmaste fik och köper mig i kaffe to go så att säga. Kostar endast 20 kr och då får jag en riktigt stor, dessutom en dumle och ett varmt leende av expediten.
Går ut från cafét och efter några meter ser jag den perfekt platsen i solen att sitta och vänta på, vid ett träd, i en grön park nära stationen. Jag traskar dit i min jeansskjorta och inbakade fläta och känner mig semestrig och lycklig. Lyckan och njutningen blir lite större när jag sätter mig ner i skräddarställning och dricker första klunken av mitt kaffe. Jag mår så himla bra här. Ingen stress, regn eller trötthet känner jag. Är bara glad. Glad i livet. Det är fredag och en ROLIG helg ligger framför. Känner direkt hur mycket jag vill twittra om detta. Tweeten hade förmodligen sett ut såhär; “sommarkväll, kaffe, bra musik i lurarna. Jag mår BRA!”
Tre dagar innan ringde min klocka 03.50 och det enda jag ville göra var att slänga iphonen i närmaste cementvägg (har jag inte i mitt rum, men ändå) och vända mig och sova till en dräglig tid att gå upp, typ 12 kanske. Men plikten kallar och jag kliver upp. Drar i någonslags zoombieanda på mig kläderna och går trött och lite lätt illamående ut i köket och dricker lite blåbärssoppa och en kopp kaffe. “Du är inte trött, du är inte trött” går som ett mantra i min hjärna och i rummet bredvid köket sover mina föräldrar gott, men jag, jag är uppe. Nu vill jag absolut inte twittra. Jag vill absolut inte visa för världen att mitt liv inte är härligt och glatt, dessutom har jag inget smink.
Kontraster i min sommar. När jag mår bra vill jag twittra, när jag inte mår bra önskar jag att jag hade gjort klokare val.
mariaslillalamm 